Nu när restriktionerna har börjat lätta i samhället är det hög tid att börja reflektera över hur vi vill ha det.
Jag har alltid gått min egen väg och inte följt den stora massan per automatik. Inte för att jag har varit kärringen mot strömmen, utan mer för att jag inte har tagit för givet att bara för att många tycker samma sak behöver det inte nödvändigtvis betyda att de har rätt. Jag har lyssnat inåt och valt att följa det som har känts rätt för mig.
Kylan breder ut sig
Det känns viktigare än någonsin, i den tid vi lever i nu, att ha kontakt med vårt inre för att fatta beslut som vi kan stå upp för. Det har blivit kyligare i samhället och plötsligt verkar det som de flesta går åt samma håll utan att ens tänka efter. Jag hör inga diskussioner om vad som är rätt och riktigt för gemene man. Det verkar som alla blir i hopfösta för att göra samma val och om någon väljer en annan väg blir denna upplyst om att den går fel väg. Hur kunde det bli så här och varför denna plötsliga distans till mänsklig värme.
Du är unik
Var finns diskussionen om vad distans till andra gör med oss människor? Jag saknar en psykologisk aspekt i allt som sker. Ingen ifrågasätter ens munskydden, trots att det är oklart hur mycket de egentligen skyddar. Hur bra är det egentligen att bära dessa över munnen och direkt mot huden varje dag, för till exempel sjukvårdspersonal. Du som är så speciell, en unik varelse men ändå vågar du inte säga ifrån eller ifrågasätta. Munskydden blir en symbol för tystnaden.
Rädslorna dominerar
Jag blir ledsen när jag tänker på barnen som har rädda föräldrar. Det kan föras över en oproportionerlig rädsla till barnen om att vara nära andra människor. Hur blir det för barnen under deras viktigaste utvecklingsfaser? Ska de behöva växa upp och ständigt vara rädda. Hur kan vi hjälpa dom att förstå medmänsklighet och hur hjälper vi dom med närheten till andra om vi själva tar distans.
Det är dags att ta bladet från munnen och stå upp för oss själva och kommande generationer. Säga i från när något inte känns bra. Våga äga din röst och din styrka. Våga uttrycka den, först för dig själv och sen till andra. Det är dags att lyfta fram i ljuset och granska och framförallt börja reflektera och diskutera. ❤️
Ibland får jag frågan hur jag orkar vägleda och hjälpa andra människor. Det är enkelt att svara på. Det ger mig en enorm inre tillfredsställelse att se hur mina medmänniskor hittar en bättre plattform att stå på, finner ett lugn och ser ljusare på framtiden. Det känns fantastiskt när andra kommer till insikt, börjar reflektera över något nytt och hittar svar inom sig själva.
