Många gånger ser vi livet som en ständig kamp med olika problem. Det ena efter det andra problemet dyker upp, som vi känner att vi måste lösa. Vi kämpar på med svårigheterna och slår ibland nästan knut på oss själva.
Problemlösaren.
Vi ägnar timmar, dagar, veckor och månader åt att försöka lösa problem som vi själva inte ens har åsamkat och ibland går det till och med flera år.
När vi väl har lyckats hitta en lösning på problemet så dyker det ofta upp ett nytt och troligtvis kastar vi oss över nästa utmaning för att än en gång nå slutsatsen att det kommer inte att sluta i och med det, eller i alla fall dröjer det inte så länge förrän vi står inför ännu ett bekymmer vi måste lösa.
Vi får det vi förväntar oss.
Varför blir det så här? Är det för att vi älskar att ha något att grubbla över och älta om och om igen tills vi slutligen måste ta tag i det, eller är det så att vi fokuserar så mycket på problem att vi drar till oss ännu fler? Själv tror jag på det sistnämnda.
Inställning och attraktion.
Jag börjar av erfarenhet alltmer tro på att det vi ställer in oss på med våra tankar det drar vi till oss. Jag tror också på en slags inställning. Du vet det där om glaset är halvtomt eller halvfullt.
Det finns de som skakar av sig allting och har en tro på att allting löser sig. Deras motto är att allt ordnar sig. Lägg märke till hur de förhåller sig till livsproblemen. De möter problem precis som alla andra men de förväntar sig inte att de ska komma och deras inställning gör att de klarar av dom på ett enklare sätt.
Ha is i magen.
Har du varit med om när problemen du oroat dig för bara har löst sig av sig själva. Det är som magi. Plötsligt faller allt på plats, som om någon flyttat om bland pusselbitarna i ett jättelikt pussel. Datum som ändras till vår fördel, tågbiljetter som inte fanns och plötsligt är platserna lediga. Viktiga människor som dyker upp på ett synkronistiskt sätt, på rätt plats och tidpunkt, för att hjälpa dig vidare i ditt nästa steg. Visst händer det. När vi vågar släppa taget och inte krampaktigt håller fast vid att vi själva måste lösa allt. Det är då det kommer till oss. Som i ett trollslag kommer lösningen och kanske inte alltid så som vi själva tänkt oss det men ibland till och med ännu bättre.
