Fokus coronapandemin.

En intention med mitt bloggande är att visa hur bilder kan locka fram visdomen inom oss och hur de kan få oss att reflektera över sådant som är viktigt. Idag funderar jag lite extra på den tid vi lever i och hur vi påverkas av coronapandemin. Jag har valt ut några orakelkort och tänker samtala kring dom. Som ni ser går det jättebra att använda orakelkort som diskussionsunderlag.

Fokus. Köpa kaffe online svensk fika

Vårt fokus ligger just nu på corona och den fruktade sjukdomen covid-19. Ett helt nytt fenomen och något som i alla fall inte jag, hade hört talas om före mars månad i år. Media har sedan i våras basunerat ut dödstal flera gånger om dagen och påminner oss ständigt om hotet som finns därute. Det är svårt att undvika att dras med i oro. Många känner någon som har drabbats och hela samhället är belagt med restriktioner som inskränker på den frihet som vi förut har haft och tagit för givet. Sjukvården är hårt belastad och de som arbetar nära covid-19 patienter i intensivvård vet att sjukdomen kan drabba vem som helst och att den slår hårdare mot vissa men att ingen kan gå helt säker. Sen att det kommer olika och ibland helt motsatta råd om hur vi bäst kan skydda oss, gör situationen ännu mer osäker. När inte ens experterna vet säkert hur vi ska förhålla oss, hur ska då vi veta.

Harmoniska relationer. 

Den viktigaste relationen är den vi har till oss själva, det blir ännu tydligare nu. När vi inte kan lita på auktoriteter har vi alltid möjligheten att vända oss inåt och lyssna på den inre visdomen. Vad tycker vi själva om allt vi får höra om det som sker och om hur ska vi bäst ta hand om oss själva. Svaren finns inom oss. Det gäller bara att stilla vårt sinne och vara lyhörda för det vi får till oss.

Naturen.

Att gå tillbaks till ursprunget, till naturen, är lugnande för både kropp och själ. När ingenting annat är sig likt, finns i alla fall skogen och havet där de brukar och dit kan vi gå. Årstiderna är desamma och tankarna och bruset som annars är så närvarande försvinner i vindens sus och havets kluckande. Träden står stadigt rotade i marken. När vi inte får krama varandra på grund av rädsla för virussmitta, krama ett träd. Lämna också din oro hos trädet. Prata med det om allt det du känner. Det står kvar.

Barnen.

Jag tänker ofta på barnen och hur coronapandemin påverkar dom. Hur vi kan hjälpa dom att förstå, särskilt de mindre barnen och vad det kommer att innebära för dom att växa upp i ett samhälle där vi är rädda för att smitta varandra, rädda för att möta varandra, rädda för att vara nära. Eftersom vi inte längre kan kramas som förut och behöver stå långt ifrån varandra vad ger det för signaler till barnen och i det långa loppet vad får det för konsekvenser, kanske för en helt ny generation. Jag undrar om man idag hjälper barnen att förstärka sina uttryck istället, när de inte längre kan visa med sin kropp och genom närhet, känslorna de har för någon annan.

Avslutningsvis vill jag att vi håller diskussionen och reflektionen levande och att vi inte ger upp, inte ens när det känns som mörkast. Kom ihåg att Du är inte ensam i coronatider. Vi sitter i samma båt. Mitt råd är att fokusera på det som Du kan förändra, det som du själv har möjlighet att göra något åt. Tappa inte tron. Ha tillit till att allt blir bra till slut. Det kommer en ny vår.

2 comments / Add your comment below

  1. Tack för fina ord 💚🙏💚 Viktigt och nåt att tänka på i dessa tider…. Vi ska inte låta detta ta ner oss utan istället stärka oss själva och använda oss av “sunt förnuft”… Att stärka sig själv gör att vi har styrkan att stärka varandra och precis som du skriver… Ha en fin dag 🙏

    1. Tack snälla du för att du läste. Ja, och viktigt att vi känner samhörighet i dessa tider av distans.❤️🌈

Lämna ett svar

Till startsidan