Rosor i november

Jag har varit i Skåne i några dagar för att hjälpa min mamma med matinköp men också för att hålla henne sällskap. Det blir trist i längden för henne att bara sitta inne och inte träffa någon i dessa coronatider. Jag reser ner så ofta jag kan. Härligt med vårkänslor i Skåne i november med nära 15 grader varmt. Otroligt nog blommade rosor fortfarande i rabatterna.

I min hemstad

I min barndomsstad är det inte mycket som är sig likt. Inne i stationshuset där jag brukade servera kaffe till gästerna på Järnvägsbuffen, ett café som mina föräldrar ägde när jag var i tonåren, finns inte kvar sedan länge. I den lokalen finns numera Skånetrafikens  informationsdisk och istället finns Caféet Espresso House mittemot. Jag minns att min mamma tog fram gitarren och sjöng: Glöm ej bort det finns rosor.

Butikerna

Det mest förändrade är att de flesta butikerna ligger lite utanför stan. Det tycker jag är tråkigt men jag hade som vanligt med mig min snygga Dra-maten. Den här gången blev det flera rundor för att dra mat med mig hem till mamma. Vi fyllde kylen och frysen till brädden.

Fika

Det är viktigt att ta tillvara på den lediga tiden och även passa på att njuta själv. Jag är ganska bra på det och tar varje tillfälle i akt att sätta mig ner med en kaffe latte på ett väl valt konditori. I Kristianstad är det tveklöst Duvanders som är favoriten. Det är ett klassiskt fik med ett stort urval av bakverk och smörgåsar och med en mysig atmosfär. Mina favoriter är de gammaldags konditorierna som har en personlig prägel. Jag fotar ju mycket också all ledig tid och den här gången blev det rosor.

Jag tycker om att sitta ensam på ett café, filosofera och reflektera över det som händer i livet för att påminna mig om allt jag har att vara tacksam för. Det är också så jag hämtar kraft och fyller på mig med energi, i stadsmiljö.

Det var folktomt på gator och torg. Knappast några människor ute ens på lördagen, som vanligtvis brukar vara en shoppingdag i Kristianstad.

Munskydd var ingen vanlig syn i butikerna, något som jag själv var en flitig användare av när det inte gick att hålla distans, särskilt på bussarna.

Kontraster

Det var verkligen spännande med vårvädret och kontrasterna mellan höstlöv, rosor och som här ovan en tussilago eller kanske en övervintrad maskros.

Innan det var dags att ta tåget hem till Stockholm igen pysslade jag om lilla mamma med att lägga upp håret på spolar, så hon fick känna sig lite fin.

Andevärlden har som vanligt påmint mig om sin närvaro och när jag var på väg hem på självaste Fars dag tänkte jag på min lilla pappa som gick över till andra sidan i början på 1990-talet när jag bara var 28 år gammal. Jag hann nästan inte tänka tanken klart ens när jag som av en ingivelse lade märke till ett alldeles särskilt tåg och när jag höjde blicken och läste texten lite högre upp, fick jag rysningar. Det stod nämligen Vicke på tåget och det var precis vad min pappa brukade kallas för, på sitt arbete.

De hör det vi tänker, våra nära och kära i andevärlden.