När jag gick socionomutbildningen för många år sedan, läste jag också en hel del filosofi, ett av mina favoritämnen, och fastnade för den tyske filosofen Martin Buber.
Vara oss själva.
Jag minns att jag skrev en uppsats till Martin Bubers ära, relaterad till tankegångarna om Jaget och Duet. Den handlade om vårt varande och att det är när vi är i relation till ett Du som vi blir oss själva.
Jaget och Duet.
Det innebär att vi blir ett Jag först när vi är i relation till ett Du. Intressant att fundera på och känns högaktuellt idag, för vilka är vi om vi inte har någon annan att relatera till, särskilt om vi i dessa coronatider inte kan träffas som vi brukar. Det är ju så viktigt med relationer.
Miniweekend.
Den här helgen har jag varit på blixtvisit i Skåne för att besöka och hjälpa min gamla mamma som jag på grund av nuvarande omständigheter inte har kunnat träffa sedan i februari.
Så riskfritt som möjligt.
Självklart använde jag både munskydd och handskar och höll avstånd minst två meter. Allt för säkerheten.
Det kändes verkligen betydelsefullt och viktigt att vara närvarande och hjälpa min mamma handla hem sådant som räcker en längre tid, vilket ger henne trygghet och för mig sådan glädje att få göra en god gärning.
Rosor för själen.
Jag passade också på och gjorde lite fint med olika blomsterarrangemang med bland annat rosor i hennes bostad, för att hon ska ha något fint att njuta av. När mamma inte klarar av att komma ut till blommorna, så får jag låta blommorna komma till henne, var min tanke, vilket hon uppskattade.
Jag plockade också en riktigt, härlig midsommarbukett med några av hennes favoritblommor, vallmo och tjärblommor.
Vi åt gott, fikade och pratade gamla minnen. Det var mycket vi hann med under den här korta tiden, min lilla mamma och jag. Nu i skrivande stund är jag åter på tåget på väg upp till Stockholm.
Knyta ihop säcken.
Och vad har detta med filosofen Martin Buber att göra, kanske du undrar. Jo, när jag åker ner till min barndomsstad kommer jag ännu närmare mig själv, mitt ursprung och min härkomst. När jag möter någon därnere ifrån mitt förflutna, vilket tyvärr blir alltmer sällan numera, är det som tiden står stilla och plötsligt där och då, när mitt Jag möter ett Du, ifrån en annan tid, skapar vi i den stunden, något unikt, som bara vi har. Det är i själva mötet med någon annan som jag också finner mig själv på ett djupare plan.
Meningsfulla sammanträffanden.
När jag möter de som varit viktiga för mig en gång för länge sen, relationer ifrån en svunnen tid, tror jag inte det är en tillfällighet. Jag har flera gånger varit med om helt fantastiska och osannolika sammanträffanden som gjort att jag förstått att någon däruppe måste ha haft ett finger med i spelet. Det har verkligen varit meningen att vi skulle mötas. Precis så var det den här gången när jag mötte Eva, en mycket kär vän ifrån en svunnen tid. Om det mötet ska jag berätta nästa gång…