Kom ihåg vem du är.

Min paradisö. 

För nästan exakt ett år sedan reste jag själv till Blekinge för att besöka min barndomsö. Många år hade gått sedan jag sist varit där och nu hade jag bestämt mig. Jag skulle tillbaka dit.

Åren går. 

Åren går, låter som en gammal skröna men ack så mycket sanning det ligger i de orden. Vart tog all den här tiden vägen?Jag flyttade från Kristianstad till Stockholm innan jag ens hade fyllt 22, och nu har jag ett barn som är nästan lika gammalt!

Sommarminnen. 

Inget är väl så underbart som att minnas tillbaka till de goda minnena, de minnen från när man var liten och livet lekte utan något ansvar.  I alla fall är det så jag minns det ifrån den tiden när jag tillbringade mina barndoms somrar, på Sturkö, min egen paradisö. .

Sturkö. 

På Sturkö, där jag tillbringade min barndoms somrar fanns min mormor, min trygghet och stabila punkt. Hon fanns alltid där för mig. Hon var kreativ, lugn och satt och virkade medan hon nynnade på “Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara”.

Det är med all säkerhet ifrån henne jag har fått min andlighet. Bredvid min mormor satt jag och tittade på gamla svartvita foton och kanske det var då mitt intresse för bilder väcktes.

Tillbakablickar.

Förra sommaren, som sagt, närmare bestämt i juni, tog jag tag i det jag hade tänkt göra i flera år. Jag tog tåget till Karlskrona, där jag är född, och tog in på ett vandrarhem i några dagar. Jag tog sedan färjan varje morgon och strosade runt där jag en gång lekt.

Syrendoft och tång

Starka var minnena som kom tillbaka och jag mindes havsdoften av tång och sälta. Jag mindes syrendoften som var min mormors.  Minnena ifrån en svunnen tid kom tillbaka och jag promenerade i minnenas trädgård, kom ihåg hur det var och vem jag  var. 

Allt hänger ihop. 

Plötsligt blev det så tydligt hur allt hänger ihop. Jag som fanns där då finns också i mig nu. Utan mina upplevelser i min barndom och minnena ifrån den tiden skulle jag inte ha blivit den jag är idag.

Kom ihåg vem du är. 

Det är viktigt att backa bandet. När vi går tillbaka i tiden ser vi tydligare vilka vi egentligen är. Vårt förflutna definierar oss. När vi minns tiden då vi följde vår inre vägvisare utan att tänka efter så mycket.

När vi gjorde det vi hade lust med och inte krävde så mycket av oss själva. När vi lät kreativiteten och nyfikenheten leda oss. Kom ihåg att du fortfarande har detta inom dig.

Lyckliga minnen. 

Nu i Corona tider kan vi inte längre resa som vi vill och jag känner idag en sådan tacksamhet för att jag gjorde resan som jag så länge längtat efter. Resan till barndomens lyckliga minnen.